eiik

Måndag: ingen spanska, aka slutade vid 2, inte halv 5
Tisdag: ToK inställt: slutade 13.15 istället för 16.15. Najs
Onsdag: Engelskan inställd: slutade halv 3. Lyckades därför ta mig hem och chilla lite innan present.shoppingen till Anna. Efter det blev det ikke-så-budjet fika på Pronto. Mycket najs
Torsdag: Ingen skola. Handlade nya skor, sprang in i en liten Emma i stan och sen blev det budjet fika hos Emma senare på dagen.
Fredag: biologi och kemi i 2.5 timmar, that's it. Sen blidde det fredags-fika med folk från kemin efter skolan på Basement Café. Danne åt en Basse Burgare som fika... Han är en av de roligaste personerna som finns. Innan i veckan kom jag, Hanna och Andreas på att man inte kan säga namnet Danne utan att le eller skratta :P. Jag satt bredvid honom på kemin i fredags och jag hade ont i magen av allt tyst skrattande under lektionens gång :D

Anyway. Som om denna veckan inte redan hade varit helt underbar så slutade den med två fester. Anna blev 18 och detta firades på fredagen: mycket firm. Jag har nu också fallit ner i Bumbi-fällan, vilket betyder att så fort Bumbi nämns eller är i närheten lyser man upp med världrens leende och säger "Bumbi!!".

Lördagen spenderades mitt ute i ingenstans på en mycket formell middag hos Andreas. Mycket najs. Mysigt med alla katter överallt :P

Och nu är det söndag... Jag kände för att vara duktig och stack ut och sprang en runda. Det blev lite svårt när jag kom till Hyllie fältet för det stormade så mycket så att jag knappt kunde andas (jättebra när man är ute och springer...) och duggregnet konverterade till hagel. Låten inte för kul, men jag hade svårt att hålla mig för skratt för allt va så absurt :P

To conclude: Mycket najs vecka. Kan inte alla vara så här?

Igårkväll kom jag ihåg att jag skulle ha ett prov om boken Therese Raquin, av vilket jag hade läst 30 sidor i och konstaterat 4 veckor tidigare att jag inte skulle öppna igen och skulle förlita mig på älskade sparknotes. så igår började jag hata sparknotes, cliffnotes och alla andra sånna hemsidor där det inte står ett skit om denna klassiska bok. wikipedia gav mig 10 meningar om handlingen... jaa, vaf gör man om inte sträckläser? så det sattes igång vid 8 tiden igårkväll, slutade närmre ett (jag är ingen höjdare på att stanna uppe länge för att få ett bra betyg. mår häldre bra istället) då va jag lite mer än halvvägs... vaknade en halvtimma tidigare imorse och fortsatte läsa. kom till skolan, hade en 50 minuters matte lektion, satte mig i tysta rummer och bläddrade igenom denne dumma bok. åt lunch, och sen va det provdax. inte för svårt faktiskt. läste aldrig ut boken, men det va bara de 20 sista sidorna som jag inte hann med. Iko fick veta att det va svenskprov på g, för jag smsade henne lite :P.

efter min 3 timmars håltimme + lunch fick vi reda på att biologin va inställd och att denne håla utvidgades 1.5 timmar till. kl 2 påbörjades min andra lektion för dagen, vilket blev en flummig historia lektion. sen fick jag sms från min lärare som sa att spanskan va intsälld (vår spansklärare är high-tech nog att smsa ut detta i förtid så att vi slipper gå upp till rum 40-något bara för att inse 20 minuter senare att vi inte har lektion. mycket najs)

Väl påväg hem filosoferade jag i ovädret om livet just nu. Kom fram till att jag hade vunnit 1.5 timmar med fritid nu när spanskan va inställd, och jag hade inget att stressplugga för nu när labben va klar och jag inte hade nån Therese Raquin att läsa... pust... denna känslan av att inte ha något att stressplugga för är mycket annorlunda och uppskattad. Detta firades med att pröva mina sy-skills (sydde ihop ett band på en klänning som hade gått sönder) och jag kom fram till att jag aldrig kommer bli sömmerska. Inte för att det gick dåligt, men för att det va så himla mycket klydd med det..

Jaja, that's enough för today. Just nu tränar jag mig att gå i högklackat för på lördag ska jag och lite eliten från klassen ut till vår lilla lantis kompis på middag. Det blir tema uppklätt med en lång svart klänning och högklackat. Mycket najs :D

Klockan va lite efter 8 och familjen och jag va på väg hem till Malmö igen efter att ha spenderat hela dagen hos mormor. Det va skitkallt ute och jag hade inte kläder på mig så det räckte men jag va glad att jag skulle få komma hem. Så vi satte oss i bilen och jag kände mig osocial så jag satte igång min iPod och satten den på shuffel bland Coldplay låtarna. Amesterdam kom på. Och när jag satt där i bilen och höll på att frysa ihäl för att det inte hade hunnit bli varmt än fick jag en konstig deja vu känsla. Inte en sån där läskig där man känner att exakt detta har jag kännt förr, utan en deja vu där jag bara kännde igen mig lite grann. Det tog mig bara några sekunder att komma ihåg var jag hade kännt denna känslan förr. Det va den dagen i somras, typ 2 dagar efter att Cajsa hade kommit hem från USA när vi satt nere i Sibbarp i en håla i en inte-så-mysig betongklump. Förutom att det va en insekt-invaderad betongklump hade vi det för mysigt för att vara sant. Vi va alla lite Coldplay galna just då för att Viva la Vida precis hade kommit ut. Men vi lyssnade på Amsterdam då med, och jag kunde inte texten till den när alla andra sjöng med. Jag satt bara och lyssnade. Och helt plötsligt märkte jag att jag bara satt där och log. Jag kunde inte hjälpa det. Alla vi Ördar va äntligen samlade med något av det bästa vi vet: popcorn, Coldplay och vattenpipa. Jag kunde verkligen inte hjälpa att vara så himla glad. Och just när jag märkte det kom "the punchline" i låten (nu menar jag när jag satt i den iskalla bilen på väg hem från Vitaby, inte betongklumpen i sommras)